North Uist till Loch Scavaig via Loch Dunvegan

Måndagen 22 juli

Idag hoppas vi på att kunna segla lite, det blåser 5-6 m/sek inne i Lochen men när vi kommer ut på The Little Minch är det lika spegelblankt som tidigare så det blir motorgång idag också.  Vi spanar efter valar och delfiner, ser inga så vi testar fiskelyckan istället med två dörjar efter båten, men inget napp där heller. Solen skiner i alla fall från en klarblå himmel så det finns egentligen inte så mycket att klaga över (mer än möjligen vindbrist). Vi går in Loch Dunvegan passerar slottet som vi besökte 1991 när vi bodde i Skottland. Dunvegan Castle är clanen MacLeods hökvarteroch har så varit under många hundra år. I dunvegan finns en rejäl pir som används av yrkesfiskarna och lägger oss först där för att tanka vatten. Det är bra tryck i slangen vilket är tur för snart kommer det en fiskebåt som gör anspråk på vår plats då dom skall landa sin fgångst.  Vi ankrar sen utanför byn längst längre in i Lochen och tar dingen in för att handla lite färskmat. Affären är inte stor men förvånansvärt välsorterad. Unnar oss en glass i solskenet på väg tillbaka till båten. Efter middagen tar vi oss en kvällspromenad.

Fiskebåtar vid boj i Loch Dunvegan

"Hamnkontoret"

Fiskarnas pir

I "hamnkontoret" står fiskarnas oljeställ och stövlar på tork framför kaminen

Tisdagen den 23 juli

Idag är det lite tunna moln framför solen, men fortsatt varmt. På väg ut ur Lochen har vi återigen en motvind på 5-6 m/sek och hoppas på att det skall hålla i sig, men inte så, vi har storen uppe och får stundvis lite hjälp av den, men så mycket segling blir det inte. Emma hör av sig från Åland där de legat inblåsta i flera dagar, de har för mycket vind – och vi har för lite. I söder mörknar det och det ser ut som om vi skall hamna mitt i ett skyfall, men molnmassan delar sig och vi får lite regn på oss men inte så mycket som förutspått. 

Frukosten är serverad

Vi passerar Dunvegan Castle

Neist point light house på västsidan av Skye

Vädret drar ihop sig till regn

Så kapten får sin lunch serverad under sprayhooden...

 

...medan kocken får äta i salongen

Klassik vy över Loch Harport, Talsiker och the Cullins i bakgrunden.

Efter regn kommer sol! Vi ankrar i Loch Harport utanför Talisker destillery, där det naturligtvis blåser, så där en 7-9 m/sek när vi ligger stilla.

Tar dingen iland och tittar in i destilleriets whiskyshop frågar vi efter den 18-åriga whiskyn som vann pris som årets whisky 2007 får vi som svar att den inte går att få tag på längre. Istället får vi provsmaka ett par andra sorter, vi köper båda. Det finns en annan svensk båt i viken som vi pratar en del med på väg tillbaka. Båtens ägare pratade vi med på Colonsay, nu har deras vänner tagit båten i besittning för att så sakteliga transportera den tillbaka till Sverige.

Vi har shoppat loss på Talisker

Den nya piren som delvis finansierats av den wisky auktion som hölls under Classic Malt Cruise 2007 som vi deltog i.

Martin och Madelene på s/y Fanny

Talsiker destillery by night

Onsdagen den24 juli

Lättar ankar efter morgonkaffet och äter frukost på väg ut ur Loch Harport, för segel! Himlen är gråmulen men det är inget regn. Det är en ganska varierande vind, medvind på mellan 6 och 13 m/sek, så vi börjar med ett rev i storen och full genua, så får vi se hur det blir när vi kommer ut och inte längre har medvind. Vi planerar att ta oss till Loch Scavaig på sydändan av Skye. Ett måste om man har möjlighet och har vägarna förbi. Ankringsviken ligger inklämd mellan flera närmare 1000 meter höga berg. Det blir kryss söderut, vinden mojnar något så vi slår ut revet. När vi närmar oss Loch Scavaig blir det sommarväder igen, solen strålar och det är bara lite små molntussar på himlen.

Vi lämnar Loch Harport

Kryssar ner mot sydändan av Sky och Loch Scavaig. The Black Cullins

 

Loch Scavaig

Det ligger redan tre båtar i den innersta viken men det finns plats för oss också, det gäller att tänka till på mängden kätting som skall ut. Nu är det lågvatten och det skiljer 4,5 meter upp till högvatten inatt, i stället för de 20 meter vi hade ute när vi backade fast ankaret får det bli 35 meter.

Vi ror iland med dingen och går en bit utmed stranden av den sjö som ligger strax ovanför ankarviken, vid foten av ”The Cullins”, de höga bergen på Skyes södra del. Det går tubåtar i skytteltrafik en dag som denna och en av skepparna tipsar oss hur vi lämpligast går för att få den bästa vyn. Det är lite för sent att gå hela vägen runt sjön så vi nöjer oss med en liten tur fram och tillbaka. När vi kommer tillbaka till dingen/turbåtspiren sitter där ett amerikanskt par i vår ålder med en son i 20årsåldern. De är strandsatta, missade sin båt tillbaka, men det kommer en till som de blir lovade att få följa med tillbaka. Vi pratar en del med dem och det visar sig att de nu bor i Etiopien och har tagit ”kallsemester” i 6 veckor för att slippa den värsta regnperioden i Etiopien. De har åkt/flugit runt i Danmark, Sverige, Norge, Orkney och är nu i norra Skottland – i strålande sol.

Vi äter middag i sittbrunnen och en stund senare kommer det ner hjortar (Red deer) till strandkanten, det är riktigt trollskt.

Mona vid Loch Courisk med utsikt över the Black Cullins

Åhh vad härligt det är med fint väder

Red deer som kommer och hälsar på i skymningen