S/Y SEA WIND 2013: Taransey och North Uist

Lördagen den 20 juli

Morgonkaffe i sittbrunnen i strålande solsken och nästan ingen vind. Vattnet är kristallklart, lätt turkosfärgat av den ljusa sandbotten. Detta är Skottland inte Karibien, det som skiljer en dag som denna är väl möjligen 10 grader i vattnet och på land. Och så inga palmer förståss. Vi ror in på stranden och lyfter dingen långt upp för tidvattnet är som lägst nu. Taransay är egentligen två klippöar som är sammanbundna med en numera ganska hög sandbank. På sandbanken växer det tätt med strandråg som hindrar den från att blåsa och spolas bort. På klippsidan är det väl avbetat gräs, så det syns tydligt att strandråg inte tillhör fårens basföda, för naturligtvis finns här får, vi är ju Skottland. Tusenskönor, Daisys, och gulmåra ratas också av fåren vilket gör gräsytorna ser lite mer ängs lika ut. På västsidan finns en motsvarande strand, men den är lite mer exponerad, även en dag som denna när det nästan är vindstilla rullar Atlantdyningen in på stranden. Innan vi bär ut dingen för att ro tillbaka pratar vi lite med ”storfamiljen” på den engelska båten Calypso, en vacker mörkgrön äldre typ av Bowman. Det visar sig att dom träffat våra vänner Roland och Consie på Restless då dom var tillbaka här för Clyde Cruising Clubs 100 års jubileum 2010.

Morgonkaffe, eller troligtvis te. Kapten har blivit teoman under denna segling

Östra viken på Taransey. Calypso närmast stranden

Västra viken närmast i bild

Den bevuxna sandremsan mitt på Tarensey

Stranden på västsidan


Ett "övergivet" fiskarhus kanske. Just här har legat en mindre by tidigare

På dörren till huset

Inuti kan man se att det tidvis används

Ankringsviken sett från norr

En sådan här lite "Peanut" provade Emma som tvååring på Southampton boat show

Hur söt som helst

Det är lite trixigt att ta sig igenom Sound of Harris, det finns några passager att välja på. Eftersom vi planerar att ta oss lite söderut mot N Uist väljer vi Cope passage och lägger ut en rutt på plottern innan vi går, trots att den till största del skall vara bojad (för det står i vårt sjökort från 2007 att bojningnen planeras att förändras). Den västra den delen av passagen är helt omarkerad för den får över en sandbank som ständigt flyttar sig, men vi går i högvatten så även på de grundaste ställen skall det vara gott om vatten under kölen.

Coper Passage genom Sound of Harris.

Det var bra att vi lagt ut en rutt, för de flesta bojarna fanns inte kvar längre. Troligen togs de bort när en ny led längs South Harris markerades för några år sedan. Vi spanade hela tiden efter delfiner eller kanske ännu större valar och såg något stort utan synliga fenor dyka ner från ytläge en bra bit bort utan att ge sig till känna igen. Lika lite vind på östra sidan av sundet så det blir fortsatt motorgång in på nordsidan av Loch Maddy till Loch Portain, en mycket skyddad grund vik där vi lägger oss för natten.

Söndagen den 21 juli

Strålande sol och totalt spegelblankt, inte den minsta vindkåre syns i viken. Det var högvatten när vi kom, nu är det mycket lägre så hela viken är omgärdad av ett par meter tång på klippsidorna runt om. Sälarna simmar omkring och gruffar och låter. Lasse ror iland och språkar med grannbåten, en fransk Ovni, som vi även låg nära i Castle Bay på Barra. Han är ensam och uppenbarligen pratsjuk så det blir mycket sagt när de strosar runt och tittar på omgivningarna.

En spegelblank morgon

Sälarna ligger och lapar i sig morgonsol i tången

Vår franska granne i ankringsviken

Vi tar en promenad tillsamman ut mot Sound of Harris

Idag var planen att segla åt det håll vindarna bär, men ingen vind ingen segling, så det får bli Loch Eport strax söderut. Vi håller ögonen öppna för att förhoppningsvis ha bättre tur idag avseende att få syn på något stort i havet. Det tar inte långt stund förrän vi får se något stort en bra bit förut, hinner få fram kameran för bildbevis och det är troligtvis en grindval, ser den några gånger innan den försvinner ner på djupet. En ensam tumlare och sedan ser vi hur det slår i vattnet en bra bit bort, vi ändrar kurs och ångar på åt det hållet. Det visar sig vara ett jättestim med delfiner, troligen jagar de ett fiskstim, men kan inte motstå att leka lite vid båten när vi kommer. Vi kör runt bland dem en bra stund och bara njuter av att se dem, naturligtvis blev det en hel del foton också.

Troligtvis en Grindval

Men här är det ingen tvekan...

...vi blev i princip omringade av delfiner

Man kan helt enkelt aldrig få nog av dessa underbara djur

Vi går sedan in i den långa men smala Loch Eport med dryg två knops medström i mynningen och ankrar i den enlig vår guide mest populära viken Bagh a Bhiorain på sydsidan, som enda båt! Efter middag så blir det lite foto safari iland. Vi såg ”red deer” utefter stranden när vi gick in i Loch Portain igår så Lasse hoppas på att kunna fånga några i kameran. På med vandringskängor och kameraväskan packas ner i den vattentäta säcken. Det är högvatten så det är relativt lätt att komma iland vid vikens stränder som är kantade av större stenar. Inga sandstränder här. Blir nog lite lurigare när man är tillbaks då vattnet sjunkit och blottlägger de tångbevuxna stenarna. Det är fullmåne och ”spring tide” så tidvattenskilladen är drygt 4 meter. Väl iland så bär det av i ett fascinerande landskap. Landskapet runtom är förhållandevis flackt och perforerade av sjöar eller snarare sjösystem med bergsstränder. Däremellan stiger enstaka högre kullar på några hundra meter upp. Vandrar fram bland får på de låga hedarna men ser ingen red deer men däremot alldeles för mycket flugor och blinningar som verkar trivas här jag tar mig därför upp mot höjden Burrival på 138 meter alldeles söder om vår ankringsvik. På toppen är det en vidunderlig utsikt över det fascinerande landskapet och mot höjden Aeval på 345 meter ytterligare en bit i söder. På Burrivals top är det som en gräsplatå där man skulle kunnat slå upp ett tält om man velat. Platån syns tydligt när man passerar österut med båten på the Minch. Sitter här ett tag och filosoferar och stoppar i mig en Mars bar innan det är dags att ta sig tillbaka till båten. Jollen ligger nu en bra bit upp på stenarna så det blir lite rutschkana ner på tången innan vi är på fritt vatten igen.