Från Corpach till Oban

Lördagen den 6 juli

Vi hade tänkt oss ligga kvar till fram på förmiddagen och sedan slussa ut och ta oss vidare söderut utan att göra oss någon brådska, passa på att duscha, fylla vatten och diesel. Klockan 08.10 kommer slussmästaren och meddelar att om 10 minuter är det dags att slussa ut. ”The tide is waiting for no man”, Mona stod i duschen så det var bara att springa upp och tjoa ”Vi skall slussa ut om 10 minuter”. ”Alle man på däck” och vi var färdiga för att ta oss ut på den skotska västkusten.

Eftersom det var en ganska abrupt avfärd uppstod snabbt frågan: - Vart skall vi ta vägen? Vi konsulterar guideböcker med mera och med vinden fortfarande mitt i näsan känns det inte viktigt att gå långt. Loch Leven är första tänkbara så vi ”svänger vänster” där. Under bron som vid högsta högvatten bara har en seglingsfri höjd på 16 meter, nu är det snart lågvatten så det var god marginal, fast på håll ser den väldigt låg ut.

En bra bit in i viken finns en liten marina, Ballachulish, bara en liten flytbrygga och ett par gästbojar nära Glencoe. Vi blir mötta av en man i gummijolle på väg in som undrar om vi bokat och det hade vi ju inte, men frågar om det finns möjlighet att ligga där en natt och det gör det. Vi får god assistans vid tilläggningen, vinden låg på bra och det var ganska trångt så det kändes skönt.

 

Den lilla marinan som egentligen inte är mer än en flytbrygga var en del av ett ”water sport center”, som låg i anslutning till Glencoe Isles Hotel så åt man på hotellet kostade det inget att ligga vid bryggan, dessutom hade man tillgång till pool och bastu. Lasse och Kajsa som inte hunnit duscha innan den snabba avfärden passade på att utnyttja bassäng, bubbelpool och bastu.

Killen som körde en av ribbåtarna rekommenderade oss att istället för att äta på hotellet ta en taxi upp till Clachaig Inn, äta där och lyssna på livemusik av ett bra coverband. Det gick inte att boka bord, men vi beställde taxi som skulle hämta oss klockan 19.15. När vi klev in i minibussen. När vi klev in i minibussen som var en av ortens taxi var han redan försenad så han hämtade upp ett par vid ett annat hotell halvägs, väl framme var det ju läge att även boka hemfärd, för det skulle säkert ta närmare en och en halv timma att gå tillbaka. Vi fick en tid runt klockan 23.00. Stället låg en bit upp i bergen och hade en fantastisk utsikt. Efter lite velande fram och tillbaka lyckades vi både beställa mat och hitta någonstans att sitta, hela stället verkade vara lite lätt oorganiserat, eller också var det för mycket gäster utöver de som bodde på hotellet. De var kända för både öl- och whiskysortimentet. Baren hade runt 45 sorters ale och all whisky man kunde tänka sig. När vi ätit färdigt började bandet spela i baren i en annan del av huset, vi lyckades klämma oss ner vi ett bord och drack öl och lyssnade till bandet. Priserna var också rimliga med svenska mått. En pint öl, en halv pint cider, en flaska Miller och två malt whiskey för lite drygt 15£.  Klockan 23.00 stod vi utanför i duggregnet och väntade på taxin tillsammans med ungefär 15 andra. 23.20 kom han lätt stressad och mycket irriterad över att alla bokat hemresa samtidigt. Man kan ju undra vem som tagit upp bokningarna om inte taxiföraren själv? Hursomhelst, när vi satt oss en på varje säte sa han, ”you have to sqeese” och lyckades på så vis få in ett par till på varje ”långbänk”. Resan gick bra, vi kojade direkt och sov gott.

Sea Winds glada besättning

Den berömda baren med öl och wisky i långa banor

Glada lokala bordsvänner

Söndag den 7 juli

En solig morgon med morgonkaffe i sittbrunnen. Läser tidvattentabell och inser att det är fördelaktigt att gå direkt så det blir frukost på väg, vi lyckades tajma tidvattnet bra så vi gör mellan 8 och 9 knop på vägen ut.

Vi lämnar Glencoe bakom oss

Ut ur Loch Leven med drygt två knops tidvatten med oss

När det var dags att gå söderut igen så var vinden, som vanligt, rätt i näsan, men inte starkare än att det var behagligt att kryssa söderut i Loch Linnhe. Ankrar i Port Ramsey på nordsidan av Lismore Island. En helt stilla kväll, ingen värme men solen skiner så vi äter middag i sittbrunnen, bara för att vi kan!

  

Måndag den 8 juli

Solen gassar från en klarblå himmel, ingen vind så vi bestämmer oss snabbt för att ligga kvar och bara njuta av det fina vädret. Kajsa blåser upp vår för året nyinköpta ”reservdinge” som har blivit Kajas båt. Hon ligger och paddlar i den i ett par timmar och får nästan för mycket sol på sig, men är duktig och smetar på faktor 30 på de ansatta delarna och ligger sedan på mage på fördäck på att jämna ut brännan. Lasse har också sjösatt den stora gummi dingen som legat stuvad i förpiken tills nu. Han hänger på utombordaren med hjälp av den nytillverkade kranen på radarmasten. Det fungerar utmärkt men behöver lite förfiningar för att bli perfekt. Skönt att kunna göra det på egen hand och dessutom utan risk för ryggskott eller att tappa motorn i vattnet.

Kajsa vår lilla klätterapa får senare på dagen tillfälle att prova på de nya mast stegen och klätterselen då vi behöver fixa sejnfallet under babords spridare.

På eftermiddagen är det dags för en promenad iland så vi tar dingen in mot piren. Följer vägen och sedan ut på ängarna mot fiskfarmen i första viken på nordvästsidan. Tillbaka och pratar på vägen med grannbåten som är från Dundee. När vi skall ut till båten igen startar inte utombordaren på dingen så det blir till att ro en bra bit. Lasse felsöker och plockar loss tändstift putsar lite och sprayar på det och motorn startar snällt igen.

Efter promenad och fixande med motorn till dingen så var det sen läge för ett svalkande bad i nästan 15 gradigt vatten. Man får inte vara kräsen när man seglar i Skottland. Mona hoppar dock över.

Tisdag den 9 juli

Vaknar i vit vadd och vindstilla, total tjocka omkring oss, vi ser ingenting. Efter en stund lättar den något och vi kan se båtarna som ligger uppankrade nära oss. Allt på däck dryper av fukt. Typiskt varm luft som möter det kalla havsvattnet. Fram på förmiddagen lättar den så pass att vi bestämmer oss för att fortsätter söderut men först måste vi runda nordspetsen på Lismore Island där dimman ligger som tjockast men vad vi kan se från vikan så ser det bättre ut söderöver. För motor och med radarn på navigerar vi oss igenom de små skären som kantar nordsidan och svänger sen söderut i farleden.

Helt plötsligt försvinner dimman i ett nafs och det är strålande solsken, men fortfarande mycket lite vind. 

Man möter ibland farkoster som är lite utöver det vanliga

Strax framme i Oban så ropar vi upp Oban marina på VHF radion och blir anvisade en plats på deras huvudbrygga. Oban marina ligger egentligen på ön Kerrera strax utanför oban men det går en gratis färja en gång i timman så vi planerar att ta tvåfärjan till stan för att bl.a. handla mat. Färjan tar bara tolv passagerare så det blir dingetransport för Lasse och Kajsa då dom inte får plats. Motorn starar snällt, men innan de hinner iväg dör den och vägrar sedan att starta (detta bådar inte gott) så de tar tre färjan över sundet. Kajsa möter Mona vid Tesco och hjälper till att få ner mat och dryck till färjan i god tid före fyra, Lasse som varit och letat efter nya tändstift till utombordaren kommer springande strax innan den skall gå och hinner också med. Väl framme vid båten på Kerrera igen så byter Lasse tändstift på utombordaren och den startar snällt för att sen bara dö igen efter några minuter. Dags att ta en titt på förgasaren som kanske slammat igen. Tyvärr så är ju bensinen vi har sen förra året och det sägs att modern bensin har bäst före datum p.g.a av alla konstiga tillsatser man blandar i bensinen nuförtiden. Plockar ner förgasaren i beståndsdelar och den ser OK ut bortsett från att en bricka som skall reglera ett membran bara ligger lös och något verkar saknas. Vår vän Keir MacKenzie  från Edinburgh är på väg till oss och anländer en timma senare. Keir har anmält sig som chaufför till Kajsa som tänkt mellanlanda hos MacKenzies i Edinburgh på sin resa hem till London. Keir såg det som ett tillfälla att hinna umgås lite med oss, för det var längesedan vi sågs. När Keir anländer får motor bekymren ta rast till nästa dag. Vi hinner med några öl, ett par whisky, god mat och mycket prat och skratt innan vi kojar.