Oban till Barra

Onsdag den 10 juli

På morgonen så tar vi återigen färjan till Oban där vi vinkar av Kajsa och Keir som nu far vidare till Edinburgh. Vi har fått ha Kajsa ombord i nästan två veckor och det har varit jätte roligt då vi annars inte ser så mycket av henne nuförtiden då hon bor och studerar i London.

Lasse tar med sig förgasaren in till en Yamaha verkstad vid namn Stoddarts of Oban. När vi tittar på deras sprängskisser av förgasaren det visar det sig att det saknas en fjäder som skall kontrollera den lösa brickan. Troligtvis har den hoppat ur då vi plockade isär förgasaren. 

Förgasaren med brickan på membranet och recessen där fjädern saknas

 Verkstaden har inga sådana fjädrar på lager och hoppas på att hitta en i en gammal motor på deras s.k. ”grave yard” men hittar ingen. Nu gäller det att hitta den borthoppade fjädern i sittbrunnen. Verkar nästan osannolikt men om inte så har vi problem för en motor till dingen är ett måste i dessa farvatten.  Löser vi inte detta lilla men ack så viktiga problem måste vi skaffa en ny motor. Stoddarts har som väl både nya och gamla på lager. Tillbaka i båten startar vi en regelrätt ”Crime Scene Investigation” och hittar faktiskt till slut den saknade lilla fjädern under teak durken i sittbrunnen. Vi sätter tillbaka förgasaren men inte startar motorn för det. Nu får hela motorn följa med tillbaka till Yamaha-butiken i Oban och de är snälla nog att titta på den direkt, En timma senare har de fixat problemet. Tydligen var det något igensatt munstycke i förgasaren trots allt. Motorn startar direkt när den sitter på plats, provkörs, stoppas igen och startar som en klocka, puh vad skönt. Vi kan inte annat än varmt rekommendera Stoddarts of Oban om ni råkar ut för problem med era utombordare i Oban trakten. (www.stoddarts.co.uk).

I marinan har vi tillgång till wifi, om än lite knackig, och det är första gången på denna resa. Det är mer vanligt att det inte ens finns mobiltäckning på många av de platser vi besökt och bättre lär det väl inte bli när vi kommer längre från civilisationen.

Vi firar med middag på restaurangen i marinan, där det visar sig att även paret Stoddarts, som fixade motorn har bokat bord. Vi pratar lite med dem på vägen ut och frågar om de vill komma vägen om båten på hemvägen, men de avböjer. Uppenbarligen ändrade de sig för de knackar på efter någon halvtimma. Vi blir sittande länge med både en och två whisky i sittbrunnen och pratar om både jobb och familj och de är nyfikna på hur det är att segla. Den vanliga frågan kommer upp när vi berättade att det tog fyra dygn att segla över. – Hur gör ni på natten, ankrar ni då? De hade själva tagit sig ut till Kerrera med sin water jet, så de var iförda våtdräkt med tröja över och neoprensockar på fötterna, kanske inte den vanligaste klädseln när man skall gå ut och äta, men här helt accepterat.

Lite senare tittar far och dotter in från en annan svensk båt i hamnen, de vill gärna ha lite tips om hur det är att gå genom kanalen dit de skall gå imorgon. Familjen med tre barn från 10 och neråt håller på att segla hem sin nya båt som de köpt längre söderut.

Torsdag den 11 juli

Bunkring av både vatten och diesel före avfärd. Går för motor i svag vind söder om Mull i dis/lätt dimma. Planen är att gå till Coll eller Tiree, men eftersom det är så stilla väder bestämmer vi oss istället att gå till Kiloran Bay på Colonsay. En fantastisk beach men då det är öppet västerut är det sällan man kan ligga där över natten.

En fiskebåt som trålar i diset med ön Scarba i bakgrunden

Vi närmar oss ön Colonsay i bleke och dimma.

Den magiska och med båt normalt svårtillgängliga stranden på NV sidan.

  
Vi går dit och ankrar vid lågvatten, det är förvånansvärt många som badar på stranden. När vi ror in är det en man som simmat ett par hundra meter i snigelfart, utan våtdräkt och det är bara 14 grader i vattnet. Solen gassar men det är långärmat som gäller för Mona för att undvika för mycket sol – i Skottland! Vattnet är kristallklart och får en lätt turkos färg av den fina rena sandbottnen. Detta kunde mycket väl ha varit en beach i Karibien, bortsett från vattentemperaturen.

Karibien eller Söderhavet?

Skottlands nationalblomma tisteln avslöjar att detta inte är tropikerna

Inte undra på att kelp är segt och starkt

Vattnet är kristallklart men inte riktigt tropikvarmt

 Det finns en ”pool” högt uppe på stranden där vattentemperaturen stigit med många grader. Här är det många barn med föräldrar som badar för det vilda. När vattnet stigit blir det ett naturligt vattenbyte i ”poolen”.

Lite senare på eftermiddagen kommer ytterligare en båt in och ankrar, en svensk båt, Fanny från Stockholmtrakten. De har redan varit här i fem veckor så sista veckan har varit lite plåster på såren för tidigare har det varit kallt, regnigt och blåsigt.

 Efter bad från båten och middag så tar Lasse dingen in på kvällen för en liten fotoexpidition

Tistlarna vakar över ankringsviken i kvällssolen

 

Fredag den 12 juli

Natten var lugn utan något svall från havet, vi var upp i ottan för att se om det var någon vind att komma vidare på, men det var kav lugnt. Sov ett tag till och när vi gick upp var det istället tjock dimma och fortfarande kav lugnt. Vi såg ingenting, det var kompassen och plottern som talade om åt vilket håll stranden låg, vi kunde bara höra att vågorna bröt mot stranden (för även om det var stilla var det ju lite vattenrörelse som gav sig till känna när det grundade upp).

Vid halv elva inser vi att det blir nog inte så mycket bättre, vi lättar ankar och seglar ut i dimma i den svaga vinden. Efter ett par timmar ger vi upp igen, då är farten oftare under två knop än över. Dimman tjocknar igen och vi tar oss upp mot Ionasundet, ser ingenting (mer än på radarn). När vi kommer in mot sundet lättar dimman plötsligt över Mull och även över Iona. Vi ankrar nära färjeläget äter en sen lunch och tar ett par timmar iland i strålande solsken. Hinner med en del av sevärdheterna bl.a. katedralen, Iona Abbey, och får oss till livs hur St.Columba kom hit i mitten på 500-talet och började kristnandet av Skottland, byggde upp en klosterverksamhet och det som senare kom att bli en vallfärdsort och en central plats för kristna. Byggnaderna har renoverats och kyrkan används aktivt av befolkningen på ön och tillresande. 

När vi tar dingen tillbaka ser vi hur strömt det är i sundet, vattnet forsar kring ankarbojen vi lagt ut. Tar upp ankaret och fortsätter norrut mot sundet mellan Ulva och Gometra, vi har varit där tidigare och vet att det är bra.

Ön Staffa och Dutchmans Cap vid horisonten

Inloppet till viken mellan Gometra och Ulva

Klockan har hunnit bli så pass mycket att vi hoppar över promenad i land trots att vi vet att det finns mycket att se på.

Lördag den 13 juli

Lämnar viken vid åttatiden i en måttlig N-NO bris, 
det blåser så pass att vi tar ett rev i storen då det blir bidevind. Vinden går över mer på NNV och avtar något så det blir att slå ut revet igen. Får göra ett par slag för att komma norr om Treshnish islands, kan sedan sträcka mot Gunna sound, mellan Coll och Tiree, men här är det så strömt och grund på båda sidor att vi måste starta för att ta oss igenom. Sedan 
 är det motvind, kryss mot Barra 35 Nm bort. Eländigt tråkigt, men kapten är tapper och så länge det blir mat med jämna mellanrum klagar han inte. 

Den fina ankringsviken mellan Gometra och Ulva

Varför skall dom upp här och beta? Det finns faktiskt gräs på andra ställen

 

En ensam fiskebåt i morgonsolen med Mull's gröna klippor som fond

Ön Fladd med sina ruiner på topp platån och Cairn norr därom

Mittemellan Treshnish Islands och Gunna Sound mellan Tiree och Coll så missar vi med en hårsmån en stor stock som ligger och flyter i marvattnet. Det hade kunnat bli en redig smäll om vi seglat rakt på den. Jag tar positionen och rapporterar till Stornoway coastguard som sen går ut med ett All Ships Safety Messaage via DCS på VHF radion. 

 

När det är drygt 15 Nm kvar minskar vinden drastiskt så det blir motorgång in till Castle Bay på Barra, längst söderut på Yttre Hebriderna. Strax innan vi är framme får vi sällskap av ett jätte stim av delfiner. Tror aldrig vi sett så många på en gång tidigare. Dom lotsar oss en bra bit på väg för att sen bara plötsligt försvinna i vanlig ordning. Inne i Castle Bay hittar vi en ledig gästboj som vi förtöjer vid, sedan är kapten väl förtjänt av ett ”tillägg”, med whisky och lite snacks före maten.

Med ön Barra vid horisonten så lotsas vi av delfiner en bit på vägen. Alltid lika uppskattat.

 

Söndag den 14 juli

En gråmulen morgon men vi tar dingen mot land, iklädda vandringskängor med tunna regnställer i ryggsäcken. Här skall motioneras! Tar vägen om turistinformationen för att inte missa något viktigt. Promenad mot högsta toppen och madonnan på berget. Vi följer landsvägen så länge den går uppför, viker sedan av för att ta oss upp till madonnan. Det är brant och jobbigare än väntat men vi stretar på. Madonnan med Jesusbarnet på axeln är gjord i vi marmor och står nästan uppe vid toppen och blickar ut mot Castle Bay. Varför hon står där har vi inte riktigt klart för oss men de flesta på Barra är katoliker och mässan var välbesökt såg vi när vi passerade kyrkan. Efter statyn är det bara en liten bit kvar upp till toppen av Heaval, 383 meter över havet, men en ack så brant bit. Det blåser bra på toppen men vi har en vidunderlig utsikt åt alla håll. Att gå ner gick fort och lätt, att det kan var sådan skillnad. Tillbaka nere i byn äter vi sen lunch på caféet, puben hade precis stängt. 

Castle Bay. Namnet känns inte så omotiverat.

På väg upp mot toppen

Madonnan kan skymtas till höger strax nnedanför toppen

Näringsrik växtplats

Framme vid madonnan

Utsikt mot söder och ön Vatersay

Bara en liten bit till

På toppen 383 över havet

Utsikt mot norr

När vi är nere igen så är det lågvatten och dingen får bäras ner till vattnet

Eftermiddag och kväll präglas av att ta det lugnt i båten, läsa och skriva. Ute är det lite småruggigt och när vi tittar ut över Heaval har ett moln parkerat sig ungefär halvägs upp, vilken tur vi hade!

Alla vi talat med säger att det är Vodafone som gäller för att ha någon chans till mobiltäckning och internet på västkusten, men det gäller inte på Barra, här är det bara Orange som funkar. Och vi har som har data SIM kort för både Vodafone och 3 och trodde vi var garderade. Typiskt!

 

Måndag den 15 juli

Repris på gårdagens gråmulna väder, fast med mer vind och lite mer duggregn av och till. Vi tar dingen mot land och efter ca 150 meter stendör den. Lasse lyckas inte få igång den, ror tillbaka till Sea Wind och inser då att han stängt bensinkranen istället för att öppna den, puh! Kör tillbaka och lyfter upp dingen på piren för att den inte skall vara i vägen för övriga båtar som lägger till där för att lasta och lossa gods eller passagrare. Det finns många turbåtar som går på olika ”safaris” för att titta på sälar, fåglar och valar med mera.

Promenerar över till andra sidan av ön, till Halaman Bay, en helt fantastisk sandstrand. Synd att vädret inte är bättre, blåsigt och duggregn. Vi promenerar utmed hela stranden och under den tid det tog såg vi hur vattnet blev lägre och lägre. Avslutade med att ta en kopp kaffe på Barra Beach Hotel med panoramafönster över stranden.

Vi passerar ett par mycket förälskade hästar på vägen

"Coffe for two" på Barra Beach Hotel

Så här skapades Hebriderna

Parkerad fiskebåt. Används bara vid högvatten?

Vandrar tillbaka och fyller på matförråden när vi passerade en stor Co-op på hemvägen. Här i butiken är det åtminstone formellt Gaelic som är huvudspråket på alla skyltar.

Tillbaks i båten blir det lokalt bakade scones med marmelad och te. Mums